Veckans EKO – Honung
Honung är en fantastisk naturprodukt som människan har använt som mat och traditionellt husmorsknep under mycket lång tid. Men ju mer jag lär mig om honung, desto mer fascinerad blir jag.
För honung är så mycket mer än bara något sött att ha i teet.
Varför kristalliserar honung? Förstör vi den när vi lägger den i varmt te? Är fast honung bättre än flytande? Kan lokal honung hjälpa vid pollenallergi? Och hur vet vi egentligen att det verkligen är honung i burken vi köper?
Sedan finns en fråga som jag själv tycker är extra intressant: Honung är ju binas egen mat. Vad händer då när vi människor tar den?
Det ska vi titta närmare på i Veckans EKO.
Från blomma till honung
Allt börjar i en blomma. Biet samlar nektar och förvarar den tillfälligt i sin så kallade honungsmage. Redan där börjar nektarn förändras med hjälp av enzymer från biet.
När biet kommer tillbaka till kupan lämnas nektarn vidare och hamnar så småningom i vaxkakans celler.
Nektar innehåller mycket vatten, så bina arbetar intensivt med att minska vattenhalten. Bland annat ventilerar de kupan med sina vingar.
När honungen har mognat och innehåller tillräckligt lite vatten försluter bina cellerna med vax.
Där ligger honungen sedan som ett energirikt matförråd.
Honung är alltså från början binas egen mat.
Det är värt att komma ihåg när vi längre fram tittar på varför biodlare ibland ger bina sockerlösning efter honungsskörden.
Vad innehåller honung egentligen?
Honung är inte samma sak som vanligt vitt strösocker. Strösocker består i huvudsak av sackaros, medan honung är en mer komplex naturprodukt.
Den består framför allt av:
- fruktos
- glukos
- vatten
Men den innehåller också mindre mängder av exempelvis:
- organiska syror
- enzymer
- aminosyror
- mineralämnen
- pollen
- aromatiska ämnen
- fenoliska ämnen och andra växtämnen
Exakt vad honungen innehåller varierar. Det påverkas bland annat av vilka växter bina har besökt, var kuporna står, väder och årstid, hur honungen lagras och hur den behandlas efter skörd.
Honung är alltså inte en standardiserad produkt där varje burk är likadan. Och det tycker jag är en del av charmen.
Honung är ett avtryck av landskapet
Det här är kanske en av de saker jag tycker allra mest om med honung. Bina flyger ut i landskapet och samlar nektar från de växter som finns omkring kupan.
Det kan exempelvis vara:
- klöver
- raps
- ljung
- lind
- fruktträd
- hallon
- maskros
- örter
- mängder av olika vilda blommor
Vilka växter bina besöker påverkar honungens färg, smak, doft, konsistens och sammansättning. Därför kan två burkar honung smaka helt olika trots att det står ”honung” på båda. En ljus och mild honung kan skilja sig rejält från exempelvis en mörk och kraftig ljunghonung.
Man skulle nästan kunna säga:
Biets omgivning hamnar i burken.
Honungen blir ett litet avtryck av landskapet där bina har levt och samlat sin nektar.
Varför blir honungen hård och grynig?
Har du någon gång öppnat skafferiet och upptäckt att din honung har blivit hård, ljus eller lite grynig? Det är lätt att tro att den blivit gammal eller förstörd. Men kristallisering är helt naturligt.
Det beror framför allt på förhållandet mellan honungens olika sockerarter.
Glukos löser sig sämre i vatten än fruktos och kan därför börja bilda kristaller. Honung med relativt mycket glukos kristalliserar vanligtvis snabbare, medan sorter med mer fruktos kan hålla sig flytande längre.
Vilka växter bina har samlat nektar från spelar därför stor roll.
Kristalliserad honung är alltså inte dålig honung.
Tvärtom är kristallisering en helt naturlig del av många honungssorters liv. Vill du göra honungen mer flytande igen kan du värma den försiktigt i vattenbad.
Och då kommer vi till nästa fråga.
Ska jag välja fast eller flytande honung?
Om jag står i butiken och väljer mellan en vanlig fast eller krämig honung och en flytande honung väljer jag gärna den kristalliserade – särskilt om jag inte vet hur den flytande honungen har behandlats.
Men här behövs en viktig nyansering:
Flytande honung betyder inte automatiskt dålig honung.
Nyslungad honung är naturligt flytande.
Vissa honungssorter håller sig dessutom flytande länge på grund av sin naturliga sammansättning. Akaciahonung är ett klassiskt exempel.
De flesta honungssorter kristalliserar däremot förr eller senare.
För att göra kristalliserad honung flytande igen inför industriell hantering och tappning kan honungen värmas.
Och värme påverkar honungen.
Därför tänker jag inte:
Fast = bra.
Flytande = dålig.
Jag tänker hellre:
Varför är honungen flytande och hur har den behandlats?
Nyslungad och varsamt hanterad flytande honung är något helt annat än honung som har värmts kraftigt för att bli flytande igen.
Förstörs honung i varmt te?
Du kanske har hört:
”Lägg aldrig honung i varmt te – då förstör du allt det nyttiga.”
Så enkelt är det inte.
Men värme påverkar honung.
Honung innehåller naturliga enzymer som kan vara känsliga för uppvärmning. Generellt gäller att ju högre temperatur och ju längre honungen utsätts för värmen, desto större kan påverkan bli.
Vid uppvärmning kan också mängden av ämnet HMF, hydroxymetylfurfural, öka.
HMF bildas från sockerarter och används bland annat tillsammans med enzymaktivitet som ett mått på hur honung har lagrats och behandlats.
Men det är inte bara uppvärmning som spelar roll. Även lång lagring och hög lagringstemperatur kan påverka honungen. Det finns alltså ingen exakt temperatur där honung plötsligt går från ”nyttig” till ”förstörd”.
Det handlar snarare om kombinationen:
tid + temperatur.
Att röra ner lite honung i en kopp te är därför inte samma sak som att värmebehandla honung under lång tid. Men vill jag bevara så mycket som möjligt av honungens ursprungliga egenskaper gör jag det enkelt:
Jag låter teet svalna lite innan jag tillsätter honungen. Eller häller i lite kallt vatten först.
Är det verkligen honung i burken?
Här kommer något jag själv reagerade på när jag började läsa mer om honung.
Honungsfusk är ett internationellt problem.
Äkta vara rapporterade under våren 2026 om ett svenskt test av tolv flytande honungsprodukter. Sju av tolv produkter visade tydliga avvikelser.
Enligt granskningen handlade det bland annat om tecken på främmande sockerarter eller produkter som hade processats på ett sätt som gjorde att de inte bedömdes motsvara vad man förväntar sig av genuin honung.
Det betyder naturligtvis inte att all flytande honung är falsk.
Fem av de testade produkterna klarade testet.
Och ett resultat för en viss produkt eller batch betyder inte automatiskt att varje burk från samma varumärke är likadan.
Men det visar att honungsfusk är något vi som konsumenter behöver känna till.
Varför fuskar man med honung?
Att producera honung kräver enormt mycket arbete. Inte minst av bina. Honung är därför en relativt värdefull råvara.
Om billigare sockerlösningar blandas in kan produktionskostnaden sänkas samtidigt som slutprodukten fortfarande kan se ut och smaka ungefär som honung.
Problemet är att vi konsumenter inte alltid kan se skillnaden.
Forskare utvecklar därför allt mer avancerade analysmetoder för att undersöka honungens kemiska och biologiska profil – nästan som ett fingeravtryck – för att kunna upptäcka manipulation och kontrollera ursprung.
Det säger ganska mycket om hur svårt avancerat honungsfusk kan vara att upptäcka.
Färg, smak och konsistens berättar alltså inte alltid hela sanningen.
Vänd på burken
Här har det också hänt något viktigt.
Tidigare kunde en honungsblandning exempelvis märkas:
”Blandning av honung från EU och icke-EU.”
Det sade egentligen väldigt lite om var honungen faktiskt kom ifrån.
Från den 14 juni 2026 gäller nya regler för honung som släpps ut på marknaden. För honungsblandningar ska ursprungsländerna anges i fallande ordning efter vikt tillsammans med respektive lands procentandel. Jag tycker att det är ett stort steg framåt för oss konsumenter.
Äldre produkter kan fortfarande finnas kvar med den tidigare märkningen under en övergångsperiod.
Så nästa gång du står framför honungshyllan:
Vänd på burken och läs.
Låt inte bara en svensk flagga, ett bi eller en vacker blomsteräng på framsidan avgöra var du tror att honungen kommer ifrån.
Titta efter det faktiska ursprunget.
Lokal, svensk eller ekologisk honung?
Jag väljer gärna lokal honung när jag har möjlighet. Inte för att all importerad honung är dålig. Det som lockar mig med lokal honung är framför allt spårbarheten.
Köper jag honung direkt från en biodlare kan jag faktiskt fråga:
Var står bina?
Vilka växter finns i området?
Hur hanteras honungen efter skörd?
Har den värmts?
Hur sköts bisamhällena?
Och vad får bina äta under vintern?
Ekologisk honung kan också vara ett bra val. Ekologisk biodling omfattas av särskilda regler för hur biodlingen bedrivs.
Men det är bra att komma ihåg att:
ekologiskt, lokalproducerat och svenskt betyder olika saker.
Ekologisk honung behöver inte vara lokal.
Lokal honung behöver inte vara ekologiskt certifierad.
Svensk honung kan vara producerad långt från där du själv bor.
Inget enskilt ord på etiketten berättar hela historien.
Därför gillar jag tanken på att faktiskt lära känna sin biodlare.
Kan lokal honung hjälpa vid pollenallergi?
Det här är ett råd många har hört:
”Ät lokal honung så blir pollenallergin bättre.”
Tanken är att lokal honung kan innehålla små mängder pollen från växter i området och att kroppen genom regelbunden exponering skulle kunna vänja sig vid pollenet.
Det låter logiskt.
Men forskningen ger inte stöd för att vanlig lokal honung kan användas som behandling mot pollenallergi.
Det finns däremot en intressant mindre finsk studie där personer med björkpollenallergi fick äta honung som särskilt hade berikats med björkpollen inför pollensäsongen. Gruppen rapporterade bland annat färre symtom och använde mindre antihistamin.
Men det viktiga är:
Det handlade inte om vanlig lokal honung. Det var honung där björkpollen särskilt hade tillsatts.
Så jag skulle inte säga:
”Ät lokal honung för att behandla din pollenallergi.”
Däremot tycker jag att frågan är spännande och värd att följa. Och lokal honung kan fortfarande vara ett fint val av många andra anledningar.
Tar vi binas mat och ger dem socker istället?
Det här är kanske en av de frågor som fascinerar mig mest. Honung är ju binas egen mat.
Så vad händer när vi tar den?
Inom svensk biodling är det vanligt att bina efter honungsskörden får sockerlösning som vinterfoder.
Det kan först låta ganska märkligt.
Tar vi alltså deras honung och ger dem vanligt socker istället?
Till viss del kan man beskriva det så.
Ett bisamhälle behöver stora energireserver för att klara vintern, och biodlaren måste säkerställa att bina har tillräckligt med foder efter skörden.
Dessutom är inte all honung optimal som vinterfoder under en lång svensk vinter. Honungens sammansättning varierar beroende på vilka växter bina har samlat från och vissa sorter kan innebära praktiska problem vid övervintringen.
Därför används sockerlösning ofta som ett kontrollerat vinterfoder.
Men olika biodlare arbetar på olika sätt.
Vissa låter bina behålla mer av sin egen honung, medan andra skördar mer och kompletterar med mer vinterfoder.
Det här tycker jag är en väldigt intressant fråga att ställa när man köper honung direkt från biodlaren:
”Hur gör ni med vinterfodret och hur mycket av sin egen honung får bina behålla?”
För mig känns det fint om bina får behålla en större del av sin egen honung.
Men frågan hjälper också till att förstå något större:
Hur produceras egentligen maten vi köper?
Varför kan honung hämma vissa mikroorganismer?
Honung har länge använts traditionellt vid exempelvis sår och halsbesvär. I dag vet vi mer om varför vissa honungssorter kan ha antimikrobiella egenskaper.
Det beror inte på ett enda ämne utan på flera faktorer som samverkar, bland annat:
- den höga koncentrationen av sockerarter
- den låga tillgängligheten på vatten
- ett relativt lågt pH
- olika bioaktiva ämnen
- enzymatiska processer som bland annat kan bidra till bildning av väteperoxid
Olika honungssorter kan också ha olika egenskaper.
Själv brukar jag ibland dricka varmt vatten med lite honung och riven ingefära när jag känner att något är på gång. Jag låter gärna vattnet svalna lite eller blandar i kallt vatten innan jag tillsätter honungen.
För mig är det ett enkelt och varmt husmorsknep som jag tycker om.
Det ska förstås inte ses som en behandling av infektion eller ersätta medicinsk bedömning när sådan behövs.
Rå honung – är den bättre?
Begreppen rå honung eller raw honey syns allt oftare. Vanligtvis menar man honung som inte utsatts för kraftig uppvärmning och som har bearbetats relativt lite efter skörden.
Det kan vara relevant eftersom uppvärmning och bearbetning kan påverka exempelvis honungens enzymer, aromämnen och andra naturliga komponenter.
Men jag skulle inte välja en honung enbart för att det står RAW på etiketten. Begreppet används också i marknadsföring och berättar inte hela historien.
För mig är frågor om:
- ursprung
- producent
- hantering
- uppvärmning
- spårbarhet
- äkthet
minst lika viktiga.
Viktigt – ingen honung till barn under ett år
Det här behöver alla känna till.
Barn under ett år ska inte äta honung.
Honung kan innehålla sporer från bakterien Clostridium botulinum. Hos spädbarn kan sporerna i sällsynta fall utvecklas i tarmen och bilda botulinumtoxin, vilket kan orsaka spädbarnsbotulism.
Rådet är därför enkelt:
Ingen honung före ett års ålder.
Så väljer jag honung
Om jag står framför honungshyllan tänker jag ungefär så här:
Titta på ursprunget.
Var kommer honungen faktiskt ifrån?
Välj gärna svensk och lokal honung.
Det kan göra det lättare att få reda på vem som producerat den och hur den har hanterats.
Köp gärna direkt från en biodlare.
Då kan du ställa frågor om både honungen, bina och biodlingen.
Var inte rädd för kristalliserad honung.
Kristallisering är naturligt och betyder inte att honungen är gammal eller dålig.
Flytande honung kan vara jättebra – men fråga gärna varför den är flytande.
Är den nyslungad, naturligt långsamt kristalliserande eller har den värmts?
Fråga hur honungen har behandlats.
Om du vill ha en så varsamt hanterad honung som möjligt kan det vara relevant att veta hur den har värmts och bearbetats efter skörden.
Välj gärna ekologiskt om det är viktigt för dig.
Men kom ihåg att ekologiskt inte säger allt om vare sig ursprung eller kvalitet.
Läs baksidan – inte bara framsidan.
De nya reglerna gör att etiketten kan berätta betydligt mer om honungens ursprung.
Och om du träffar biodlaren – fråga gärna:
Hur mycket av sin egen honung får bina behålla och hur gör ni med vinterfodret?
Utan blommor – inga bin
Ju mer jag lär mig om honung, desto mer fascinerad blir jag. Inte för att honung är någon mirakelprodukt. Utan för att en liten sked honung berättar en mycket större historia.
Om blommorna runt omkring oss.
Om bina.
Om landskapet.
Om biodlaren.
Om hur vår mat produceras.
Och om hur beroende vi människor faktiskt är av naturen omkring oss.
Bin och andra pollinerande insekter hjälper växter att föröka sig och är viktiga både för den biologiska mångfalden och för vår matproduktion.
Därför handlar valet av honung för mig också om något större.
Vi behöver hålla både blommorna och bina levande.
Plantera gärna blommor som ger mat åt pollinatörer.
Låt en del av trädgården få vara lite vild.
Undvik bekämpningsmedel som kan skada insekter.
Stöd gärna lokala biodlare.
Och värna om miljöer där både vilda pollinatörer och honungsbin kan hitta mat under hela säsongen.
För när vi tar hand om bina och deras livsmiljöer tar vi samtidigt hand om något som är avgörande för oss människor.
Så nästa gång du tar en sked honung – tänk på hela kedjan bakom den.
Blomman. Biet. Biodlaren. Honungen. Och vi.
Allt hänger ihop.
Och kanske är det den viktigaste påminnelsen i Veckans EKO:
Ta hand om naturen som ger oss maten.
Små val kan tillsammans göra stor skillnad.
Kommentarer