Jo visst, nu går vi mot ljusare tider – tack för det! Men det är fortfarande mörkt stora delar av dygnet.
Vitamin D – räcker rekommendationerna verkligen?
Du som hängt här ett tag vet att jag ofta pratar om vikten av bra nivåer av vitamin D. Det är ett av de näringsämnen som påverkar flest funktioner i kroppen: skelett, muskler, immunförsvar, nervsystem, humör och hormonbalans. Samtidigt är det också en av de mest omdiskuterade vitaminerna när det gäller hur mycket vi faktiskt behöver.
Nu har dessutom en uppmärksammad forskningsartikel ifrågasatt hur de officiella rekommendationerna har räknats fram.
Så frågan är helt rimlig att ställa:
Räcker de officiella rekommendationerna – särskilt i Sverige?
Vad rekommenderas i Sverige i dag?
I Sverige följer man de nordiska näringsrekommendationerna, som kommuniceras via Livsmedelsverket.
I praktiken innebär det:
- Vuxna: 10 mikrogram per dag (400 IE)
- Äldre över 75 år och vissa riskgrupper: 20 mikrogram per dag (800 IE)
- Vid lite solexponering: rekommenderas ofta tillskott året runt
Detta är nivåer som främst ska förebygga brist – inte nödvändigtvis optimera kroppens funktion.
Vad bygger rekommendationerna på?
Rekommendationerna är framtagna för att:
- skydda skelettet
- förhindra tydlig bristsjukdom (som osteomalaci)
- fungera på befolkningsnivå
De bygger dock på ett viktigt antagande:
”Om genomsnittet klarar sig – då klarar sig de flesta.”
Det är just detta antagande som den nya forskningen har ifrågasatt.
“The Big Vitamin D Mistake” – vad visade studien?
I artikeln The Big Vitamin D Mistake granskar forskarna hur den amerikanska rekommendationen (600 IE per dag) togs fram av Institute of Medicine.
Det stora felet
Man använde medelvärden från studier, i stället för att titta på hur enskilda individer faktiskt svarade på vitamin D. Det kan låta oskyldigt – men konsekvenserna blir stora.
Varför är det ett problem att räkna på genomsnitt?
Människor är olika:
- vissa tar upp vitamin D bra
- andra gör det sämre
- kroppsvikt, ålder, tarmfunktion, stress, läkemedel och genetik spelar roll
När man räknar på genomsnitt:
- ”suddas variationen ut”
- det ser ut som att en låg dos räcker
- men många individer hamnar ändå för lågt
Vad visade forskarnas omräkning?
När forskarna räknade om siffrorna med fokus på individers variation såg de att:
- En dos runt 600 IE per dag inte räcker för att nästan alla ska nå en blodnivå på 50 nmol/L
- I praktiken nådde många bara 25–30 nmol/L
För att 97,5 % av befolkningen skulle nå minst 50 nmol/L visade deras modell att det skulle krävas omkring: 8 900 IE vitamin D per dag
Detta är betydligt mer än både svenska rekommendationer och europeiska säkerhetsgränser – och det är just därför studien har väckt debatt.
Vad betyder detta för oss i Sverige?
Det betyder inte att:
- alla ska ta megadoser
- rekommendationerna är värdelösa
- vitamin D är farligt
Men det betyder att:
- standardrekommendationer inte garanterar optimala nivåer för alla
- många svenskar, särskilt vintertid, sannolikt ligger lågt trots att de ”följer råden”
Räcker rekommendationerna då?
För vissa – ja.
För många – sannolikt inte.
Vitamin D är ett tydligt exempel på att:
- individuella behov skiljer sig
- sol, livsstil och kropp spelar större roll än en generell siffra
- blodprov ger mer information än dosrekommendationer
Att följa rekommendationerna kan vara en start – men det är inte alltid ett facit.
I praktiken behöver vi själva ofta ta reda på hur just vår egen kropp ligger till, i stället för att enbart luta oss mot generella råd. Jag ser mycket positiva effekter hos klienter när vitamin D-nivåerna kommer upp – och ofta märks det först i humöret, orken och stresstoleransen.
Här är originalstudien som kallas “The Big Vitamin D Mistake”:
The Big Vitamin D Mistake
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC5541280/
Studien The Big Vitamin D Mistake visar att de officiella rekommendationerna för vitamin D bygger på ett statistiskt misstag. När rekommendationerna togs fram tittade man på genomsnitt i studier, i stället för hur enskilda personer faktiskt svarar på vitamin D. Det gör att många människor fortfarande får för låga nivåer i blodet, trots att de följer råden. Forskarna menar därför att rekommendationerna behöver ses över för att bättre spegla individers verkliga behov.
Kommentarer