Periodisk fasta och långa uppehåll mellan måltider har blivit populärt de senaste åren. Många har hört att fasta kan hjälpa kroppen med bland annat blodsocker, vikt och ämnesomsättning.

Men betyder det att ju längre vi går utan mat, desto bättre?

Inte nödvändigtvis.

En ny svensk studie från Karolinska Institutet visar något intressant: hos äldre personer var långa dagliga uppehåll mellan måltider kopplade till en snabbare ökning av kroniska sjukdomar över tid.

Sambandet var särskilt tydligt hos personer som var 78 år eller äldre.

Det betyder inte att fasta automatiskt är farligt. Men studien påminner oss om något som jag tycker är väldigt viktigt ur ett holistiskt perspektiv:

Kroppens behov förändras genom livet.

Det som fungerar bra när vi är 40 eller 50 behöver alltså inte vara det bästa när vi är 75 eller 85.

Vad undersökte forskarna?

Studien heter Habitual fasting duration and accelerated multimorbidity in older adults och publicerades i Journal of Internal Medicine i augusti 2026.

Forskarna följde 2 981 personer från 60 års ålder och uppåt inom den svenska SNAC-K-studien – Swedish National Study on Aging and Care in Kungsholmen.

Deltagarna följdes under upp till 15 år.

Forskarna tittade på hur långt det längsta uppehållet mellan två tillfällen då personen åt vanligtvis var under ett dygn.

Det är viktigt att förstå att forskarna alltså inte specifikt studerade exempelvis 16:8-fasta eller människor som medvetet valt att fasta.

De tittade på människors vanliga måltidsmönster.

Deltagarna delades bland annat in efter hur långt deras längsta dagliga matuppehåll var:

6–11,5 timmar
11,5–12,75 timmar
12,75–14 timmar
14–24 timmar

Forskarna följde sedan utvecklingen av upp till 60 olika kroniska sjukdomar.

Vad kom forskarna fram till?

Personerna som hade ett dagligt uppehåll på 14–24 timmar mellan måltiderna utvecklade kroniska sjukdomar snabbare än gruppen med 6–11,5 timmars uppehåll.

Sambandet syntes bland annat för:

det totala antalet kroniska sjukdomar
hjärt-kärlsjukdomar
neuropsykiatriska sjukdomar

Däremot såg forskarna inget tydligt motsvarande samband för sjukdomar i rörelseapparaten.

När forskarna delade upp deltagarna efter ålder blev resultatet ännu mer intressant.

Hos personer under 78 år såg man inget tydligt samband mellan de längsta måltidsuppehållen och snabbare utveckling av flera kroniska sjukdomar.

Hos personer 78 år och äldre fanns däremot ett tydligare samband.

Det antyder att kroppens förmåga att hantera långa perioder utan mat kan förändras med åldern.

Men studien visar inte att fasta orsakar sjukdom

Här behöver vi vara försiktiga.

Det här är en observationsstudie.

Forskarna kan därför visa ett samband, men de kan inte bevisa att de långa uppehållen mellan måltiderna var orsaken till att deltagarna utvecklade fler sjukdomar.

Det kan exempelvis vara så att personer som redan börjar bli sjuka:

får sämre aptit
äter färre måltider
blir mindre fysiskt aktiva
orkar laga mindre mat
börjar hoppa över måltider.

Forskarna gjorde många analyser för att försöka ta hänsyn till sådana faktorer, och sambandet fanns ändå kvar. Men möjligheten till så kallad omvänd kausalitet går inte helt att utesluta.

Det är därför mer korrekt att säga:

Långa måltidsuppehåll var kopplade till snabbare sjukdomsutveckling hos äldre – inte att fasta bevisligen orsakade sjukdomarna.

Något annat intressant dök upp

När forskarna tittade på deltagarnas kostvanor såg de att personer med längre måltidsuppehåll också tenderade att:

äta färre måltider
hoppa över frukosten oftare
äta mindre mat totalt
få i sig mindre energi
få i sig mindre protein
ha lägre kostkvalitet
vara mindre fysiskt aktiva.

Forskarna justerade sina analyser för flera av dessa faktorer och sambandet mellan längre måltidsuppehåll och sjukdomsutveckling fanns ändå kvar.

Men det väcker en viktig fråga:

Är det själva fastan som är problemet – eller kan långa måltidsuppehåll ibland vara ett tecken på att kroppen får för lite näring och energi?

Det vet vi ännu inte.

Varför skulle längre fasta kunna vara annorlunda när vi blir äldre?

Forskarna diskuterar flera möjliga förklaringar. Det är teorier och möjliga mekanismer – studien bevisade inte att just dessa orsaker låg bakom resultaten.

1. Kroppen kan bli sämre på att ta upp näring

När vi blir äldre kan matsmältningen förändras. Produktionen av magsyra kan minska och även aktiviteten hos vissa matsmältningsenzymer kan förändras. Tarmens rörelser och tarmflora förändras också med åldern.

Det kan påverka kroppens möjlighet att tillgodogöra sig exempelvis:

vitamin B12
folat
järn
kalcium
andra viktiga mikronäringsämnen.

Om man samtidigt pressar ihop dagens mat till ett mycket kort tidsfönster kan det bli svårare att få i sig tillräckligt med energi och näring. Det är en av mekanismerna forskarna diskuterar.

2. Musklerna behöver protein oftare

När vi blir äldre förändras musklernas respons på protein. Det brukar kallas anabol resistens.

Enkelt förklarat betyder det att äldre muskler ofta behöver en tydligare stimulans från både protein och fysisk aktivitet för att bygga upp och bevara muskelmassa.

Om man bara äter under några få timmar på dagen blir det också färre möjligheter att fördela protein över dagens måltider.

Forskarna lyfter detta som en möjlig förklaring till varför mycket långa måltidsuppehåll kan vara mindre lämpliga hos äldre.

Det här stämmer också väl med europeiska nutritionsriktlinjer där tillräckligt proteinintag betonas särskilt för äldre människor. ESPEN rekommenderar minst omkring 1 gram protein per kilo kroppsvikt och dag, med individuell anpassning efter bland annat hälsa, aktivitet och nutritionsstatus.

3. Muskelmassa handlar om mycket mer än styrka

Att behålla muskelmassa när vi blir äldre är inte bara viktigt för att kunna lyfta saker.

Musklerna påverkar bland annat:

blodsockerreglering
balans
rörelseförmåga
självständighet
ämnesomsättning
återhämtning.

Åldersrelaterad förlust av muskelmassa och muskelfunktion kallas sarkopeni. Därför blir kombinationen av tillräckligt med mat, protein och fysisk aktivitet allt viktigare ju äldre vi blir.

4. Kroppens metabola flexibilitet förändras

En yngre kropp kan ofta växla ganska effektivt mellan energi från mat, lagrat glykogen och fett.

Den förmågan kan förändras med åldern.

Forskarna diskuterar bland annat förändringar i insulinrespons och musklernas glukosupptag som möjliga orsaker till att äldre personer kan vara känsligare för långa perioder utan mat.

5. Läkemedel spelar också roll

Många äldre använder flera läkemedel. Vissa läkemedel ska tas tillsammans med mat, medan andra kan ge större risk för biverkningar om man tar dem på tom mage.

Därför kan ett mycket långt fastefönster ibland också krocka med hur läkemedlen bör tas.

Det är ytterligare en anledning till att kost och fasta bör individualiseras när man blir äldre.

Min holistiska reflektion

Jag tycker att den här studien illustrerar något väldigt viktigt.

Vi söker ofta efter en regel som ska fungera för alla.

Är fasta bra?

Hur många timmar ska jag fasta?

Ska jag äta frukost eller hoppa över den?

Men kroppen fungerar sällan så enkelt.

En bättre fråga kan vara:

Vad behöver just min kropp i den fas av livet jag befinner mig i?

En frisk och fysiskt aktiv 45-åring med god muskelmassa, stabil vikt och bra näringsintag är inte samma kropp som en 82-åring med minskad aptit, flera läkemedel och begynnande förlust av muskelmassa.

Det betyder inte att den ena kroppen är bättre än den andra.

Det betyder bara att förutsättningarna är olika.

Och våra hälsostrategier behöver förändras tillsammans med kroppen.

Några enkla råd för dig som börjar bli äldre

Den här studien ger inte stöd för att alla äldre måste äta på bestämda tider. Men tillsammans med det vi redan vet om nutrition och åldrande finns det några saker som kan vara klokt att tänka på.

1. Var försiktig med extrema fasteupplägg

Det finns ingen anledning att automatiskt tro att 16, 18 eller 20 timmars fasta är bättre än ett kortare nattuppehåll – särskilt inte högt upp i åldrarna.

Mer är inte alltid bättre.

2. Prioritera näring framför regler

Fråga dig inte bara:

”Hur länge har jag fastat?”

Fråga också:

”Har jag fått i mig vad kroppen behöver idag?”

Det gäller exempelvis protein, grönsaker, frukt och bär, nyttiga fetter, fibrer, vitaminer, mineraler och tillräckligt med energi.

3. Fördela protein över dagen

För äldre blir det särskilt viktigt att få in bra proteinkällor under dagen.

Det kan exempelvis vara:

ägg
fisk
kyckling
kött
bönor
linser
tofu

Det handlar inte om att äta enorma mängder, utan om att ge kroppen regelbundna möjligheter att underhålla musklerna.

4. Styrketräna

Muskler är en viktig hälsobank när vi blir äldre. Det behöver inte innebära tunga gympass.

Att resa sig från en stol, gå i trappor, bära matkassar, träna med gummiband eller använda vikter kan vara värdefull styrketräning beroende på individens förutsättningar.

Kombinationen rörelse + protein + återhämtning är särskilt viktig för att hjälpa kroppen behålla sin funktion.

5. Var uppmärksam på aptiten

Minskad aptit hos äldre bör inte alltid ses som något positivt.

Om du eller någon anhörig börjar:

hoppa över måltider
gå ner ofrivilligt i vikt
tappa muskelmassa
bli ovanligt trött
känna sig svagare
äta väldigt små portioner

kan det vara värt att undersöka näringsintaget närmare.

6. Glöm inte vätskan

Även törstkänslan kan förändras när vi blir äldre. Därför är det klokt att ha regelbundna rutiner även kring vätska. Europeiska nutritionsriktlinjer betonar både risken för undernäring och för lågt vätskeintag hos äldre.

7. Anpassa efter hela människan

Ålder är bara en del av bilden.

Man behöver också väga in:

muskelmassa
vikt och viktförändringar
fysisk aktivitet
aptit
sömn
stress
matsmältning
sjukdomar
läkemedel
social situation
hur mycket och vad man faktiskt äter.

Det är där det holistiska perspektivet blir viktigt.

Kroppen behöver inte samma sak hela livet

Jag tycker kanske att det är den viktigaste lärdomen från den här studien. Vi ska vara försiktiga med att göra hälsotrender till universella regler.

Fasta kan ha vissa positiva effekter i vissa situationer och hos vissa människor. Men samma strategi behöver inte passa en äldre kropp som har andra behov av energi, protein, näring och återhämtning.

Ibland handlar god hälsa inte om att belasta kroppen lite mer.

Ibland handlar det om att ge kroppen mer av det den behöver.

Mat
Näring
Muskler
Rörelse
Sömn
Återhämtning
Social gemenskap

Och framför allt – att lyssna på hur kroppens behov förändras genom livet.

Studien

Kalmbach L, Abbad-Gomez D, Beridze G, et al. Habitual fasting duration and accelerated multimorbidity in older adults. Journal of Internal Medicine. Publicerad 20 augusti 2026.

Läs originalstudien i Journal of Internal Medicine