Nervsystemet och hormonerna arbetar tillsammans
Vi pratar ofta om nervsystemet och hormonerna som om de vore två helt olika system.
Nervsystemet förknippas med hjärnan, nerverna och våra sinnen.
Hormonsystemet förknippas med exempelvis kortisol, insulin, sköldkörteln och könshormoner.
Men inne i kroppen finns ingen sådan tydlig uppdelning.
Nervsystemet och hormonsystemet kommunicerar med varandra hela tiden.
Det är en av anledningarna till att stress kan påverka sömnen, att ljus kan påverka hormonella rytmer och att något som börjar som en upplevelse i hjärnan kan leda till förändringar i hjärtfrekvens, energiomsättning och hormonfrisättning i resten av kroppen.
För att förstå hormoner behöver vi därför också förstå lite mer om hjärnan och nervsystemet.
Två sätt för kroppen att kommunicera
Man kan lite förenklat säga att nervsystemet och hormonsystemet är två av kroppens stora kommunikationssystem.
Nervsystemet använder elektriska och kemiska signaler för att snabbt överföra information mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen.
Hormonsystemet använder kemiska budbärare – hormoner – som kan transporteras exempelvis via blodet och påverka celler som har rätt receptorer.
Nervsystemets signaler kan vara mycket snabba.
Du behöver inte tänka:
”Nu ska jag flytta handen från den heta plattan.”
Kroppen reagerar snabbt.
Hormonella signaler kan i många fall verka över längre tidsperioder och bidra till att reglera exempelvis ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion och kroppens anpassning till olika belastningar.
Men det är viktigt att inte göra uppdelningen för enkel.
Nervsystemet och hormonsystemet överlappar och påverkar varandra.
Det är därför man ibland använder begreppet neuroendokrin reglering – samspelet mellan nervsystemet och det hormonella systemet.
Hypotalamus – en viktig länk mellan systemen
En central del i det här samspelet är ett litet område i hjärnan som heter hypotalamus.
Trots sin storlek har hypotalamus en mycket viktig roll.
Den tar emot och bearbetar information om både kroppens inre miljö och det som händer omkring oss.
Hypotalamus är bland annat involverad i regleringen av:
- kroppstemperatur
- hunger och energi
- vätskebalans
- sömn och dygnsrytm
- stressreaktioner
- reproduktion
- olika hormonella system
Man kan därför förenklat tänka på hypotalamus som en slags kopplingsstation mellan hjärnan, nervsystemet och hormonsystemet.
Hypotalamus kommunicerar bland annat med hypofysen, som sitter strax under hjärnan.
Hypofysen – liten men viktig
Hypofysen brukar ibland kallas kroppens ”överordnade hormonkörtel”.
Det är en användbar beskrivning – men även den är lite förenklad.
Hypofysen producerar och frisätter flera hormoner som i sin tur påverkar andra hormonproducerande organ.
Exempelvis kan signaler från hjärnan gå:
Hypotalamus → hypofysen → ett hormonproducerande organ → ett hormonellt svar i kroppen.
Men kroppen skickar också information tillbaka.
När nivåerna av olika hormoner förändras kan hjärnan och hypofysen registrera detta och justera signalerna.
Det är ett exempel på kroppens olika återkopplingssystem.
Regleringen går alltså inte bara uppifrån och ner.
Det pågår kommunikation åt flera håll.
Vad händer när vi upplever stress?
Stress är ett väldigt tydligt exempel på hur nervsystemet och hormonsystemet samarbetar.
Tänk dig att du plötsligt hör ett kraftigt ljud bakom dig.
Hjärnan behöver snabbt bedöma:
Vad var det? Är det farligt? Behöver jag reagera?
Om situationen bedöms kräva beredskap kan det autonoma nervsystemet reagera mycket snabbt.
Den sympatiska delen av nervsystemet kan bidra till förändringar som:
- snabbare hjärtfrekvens
- förändrad blodcirkulation
- ökad beredskap
- mobilisering av energi
Samtidigt kan binjuremärgen frisätta adrenalin och noradrenalin.
Detta är alltså ett tydligt exempel på hur nervsystem och hormonella signaler arbetar tillsammans.
Stressresponsen omfattar både det autonoma nervsystemet och den hormonella HPA-axeln, och de båda systemen samordnas av nätverk i bland annat hypotalamus och hjärnstammen.
HPA-axeln – från hjärnan till binjurarna
Om belastningen fortsätter aktiveras också ett hormonellt system som brukar kallas HPA-axeln.
HPA står för:
Hypotalamus – Pituitary – Adrenal
eller på svenska:
hypotalamus – hypofys – binjure.
Mycket förenklat fungerar kedjan så här:
Hypotalamus frisätter signalämnen som bland annat CRH.
Det stimulerar hypofysen att frisätta hormonet ACTH.
ACTH transporteras via blodet till binjurebarken.
Där stimuleras bland annat frisättningen av kortisol.
Kortisol hjälper sedan kroppen att anpassa sig till situationen genom att påverka flera olika fysiologiska processer.
Vid akut stress sker alltså en mycket snabb aktivering av autonoma nervsystemet och katekolaminer, följt av ett hormonellt svar via HPA-axeln.
Det här är inte ett fel i kroppen.
Det är ett system vi behöver.
Stressreaktionen är till för att hjälpa oss
Stress har fått ett väldigt negativt rykte.
Men själva stressreaktionen är inte vår fiende.
Den hjälper oss att anpassa oss.
Om du springer för att hinna med bussen behöver kroppen frigöra energi.
Om du tränar behöver hjärta, muskler och ämnesomsättning anpassa sig.
Om du får en infektion måste kroppen hantera en fysiologisk belastning.
Om något plötsligt hotar dig behöver du kunna reagera snabbt.
Det är därför viktigare att skilja mellan kortvarig anpassning och långvarig belastning utan tillräcklig återhämtning.
Problemet är alltså inte att kroppen kan gå upp i beredskap.
Problemet kan uppstå när belastningen blir långvarig, upprepas ofta eller när möjligheten till återhämtning blir otillräcklig.
Kroppen behöver också kunna växla tillbaka
Ett välfungerande stressystem handlar inte bara om att kunna aktiveras.
Det behöver också kunna anpassa aktiviteten när situationen förändras.
När hotet eller belastningen är över sker återkoppling mellan hjärnan och kroppen som hjälper till att reglera responsen.
Kortisol ingår exempelvis själv i återkopplingsmekanismer som påverkar HPA-axelns fortsatta aktivitet.
Det är därför kroppens stressystem inte bäst förstås som en enkel gaspedal.
Det är snarare ett avancerat regleringssystem som hela tiden försöker anpassa responsen efter situationen.
Och det parasympatiska nervsystemet då?
I vår serie om nervsystemet pratade vi om det autonoma nervsystemet.
Det består bland annat av sympatiska och parasympatiska delar.
I sociala medier förenklas detta ibland till:
sympatiskt = stress
och
parasympatiskt = lugn.
Det kan vara pedagogiskt, men verkligheten är mer avancerad.
Båda systemen är aktiva i kroppens löpande reglering och behöver kunna anpassas efter situationen.
När vi exempelvis äter, rör oss, reser oss upp, sover eller utsätts för en belastning sker hela tiden förändringar i den autonoma regleringen.
Målet är alltså inte att försöka vara ”parasympatisk” hela tiden.
Vi behöver kunna vara aktiva när situationen kräver det – och återhämta oss när belastningen minskar.
Flexibiliteten är viktig.
Sömn och hormoner påverkar också varandra
Samspelet mellan nervsystemet och hormonerna syns tydligt när vi tittar på sömnen.
Kortisol följer normalt en tydlig dygnsrytm.
Melatonin påverkas av ljus och mörker och hjälper kroppen att signalera biologisk natt.
Sömn påverkar i sin tur flera hormonella och metabola system.
Det finns alltså inte en enkel kedja där ”stress förstör hormonerna”.
Sömn, nervsystem, dygnsrytm och hormonella signaler påverkar varandra i flera riktningar.
Forskningen beskriver ett nära samspel mellan sömn och HPA-axeln, där både sömnstadier och dygnsrytm är kopplade till förändringar i kortisolfrisättningen.
Det här kommer vi att återkomma till senare i serien när vi pratar mer om kroppens dygnsrytm.
Hjärnan reagerar inte bara på det som händer utanför kroppen
En annan viktig del av stressystemet är att hjärnan inte bara reagerar på fysisk fara.
Tankar, förväntningar, minnen, oro och hur vi tolkar en situation kan också påverka stressresponsen.
Det betyder inte att stress ”bara sitter i huvudet”.
Tvärtom.
En upplevelse i hjärnan kan ge verkliga fysiologiska förändringar i kroppen.
Hjärnforskningen visar att de nätverk som reglerar stressreaktionen samverkar med områden som är involverade i bland annat minne, känslor och tidigare erfarenheter.
Två personer kan därför möta samma situation men reagera olika.
Och samma person kan reagera olika beroende på sömn, tidigare erfarenheter, hälsa och vad som händer i livet just då.
Det betyder inte att alla symtom orsakas av stress
Här behöver vi vara väldigt tydliga.
När man förstår hur omfattande stressystemet är kan det vara frestande att börja förklara nästan alla symtom med stress.
Trött?
Stress.
Ont i magen?
Stress.
Hjärtklappning?
Stress.
Sover dåligt?
Stress.
Så enkelt är det inte.
Alla dessa symtom kan förekomma i samband med stress och belastning – men de kan också ha många andra orsaker.
Hjärtklappning kan exempelvis bero på allt från fysisk aktivitet och oro till läkemedel, blodbrist, rytmrubbningar eller sköldkörtelsjukdom.
Trötthet kan bero på sömnbrist men också på infektion, järnbrist, läkemedel eller många andra medicinska tillstånd.
Stress är en möjlig pusselbit – inte en universalförklaring.
Vid nya, kraftiga eller långvariga symtom behöver man därför vid behov söka medicinsk bedömning.
Vad kan vi själva påverka?
Vi kan inte styra vårt hormonsystem som en kontrollpanel.
Och det finns ingen enskild andningsövning, maträtt eller rutin som ”balanserar nervsystemet och hormonerna”.
Men våra levnadsvanor är en del av den miljö kroppen behöver anpassa sig till.
Det innebär att sådant som:
- regelbunden sömn
- dagsljus
- fysisk aktivitet
- återhämtning
- tillräckligt med energi och näring
- social trygghet
- pauser från långvarig belastning
kan vara en del av de förutsättningar som hjälper kroppens olika regleringssystem att fungera.
Inte för att vi ska leva perfekt.
Utan för att kroppen behöver både belastning och återhämtning.
Kroppen arbetar inte i separata fack
Det är kanske det viktigaste budskapet i det här avsnittet.
Nervsystemet finns inte i ett fack.
Hormonerna finns inte i ett annat.
Sömnen i ett tredje.
Och matsmältningen i ett fjärde.
Kroppen kommunicerar hela tiden mellan systemen.
När hjärnan registrerar något kan det påverka nervsystemet.
Nervsystemet kan påverka hormonella signaler.
Hormoner kan påverka hjärnan.
Sömn kan påverka både nervsystem och hormoner.
Fysisk aktivitet påverkar muskler, hjärta, nervsystem, ämnesomsättning och hormoner samtidigt.
Det är därför helhetsperspektivet är så viktigt.
Inte för att allt hänger ihop på något mystiskt sätt.
Utan för att fysiologin faktiskt är sammankopplad.
Fundera en stund
Hur ser samspelet mellan aktivitet, belastning och återhämtning ut i ditt eget liv?
Finns det tydliga stunder då kroppen får vara aktiv?
Och finns det också tillfällen då belastningen faktiskt minskar?
Att bli nyfiken på de mönstren är ofta mer hjälpsamt än att försöka hitta ett enda hormon som förklarar hur vi mår.
I nästa del av serien ska vi därför titta närmare på ett av de hormoner som oftast förknippas med stress: kortisol.
Är kortisol verkligen något vi ska försöka få så lite av som möjligt?
Svaret är nej.
Och i nästa avsnitt förklarar vi varför.
Behöver du hjälp att förstå dina hormoner?
Under en kostnadsfri Hälsokompass pratar vi kort om hur du mår, vilka signaler du upplever och vad som skulle kunna vara ett lämpligt nästa steg för dig.
Kommentarer