Kan tristess göra oss mer känsliga för smärta – och humor mindre känsliga?
Kan något så vardagligt som tristess eller humor påverka hur vi upplever smärta? En ny svensk studie från Linnéuniversitetet visar något väldigt intressant: när försökspersonerna blev uttråkade blev de mer känsliga för trycksmärta. När de i stället utsattes för humor ökade smärttröskeln i vissa delar av kroppen.
Det betyder inte att smärta ”bara sitter i huvudet”.
Tvärtom tycker jag att studien påminner oss om hur tätt hjärnan, nervsystemet, våra känslor och kroppen arbetar tillsammans.
Vad gjorde forskarna?
Studien heter Boredom lowers, but humor elevates pressure pain thresholds in pain-free humans: a randomized controlled trial och genomfördes av forskarna Helena Gunnarsson och Jens Agerström vid Linnéuniversitetet.
114 personer utan pågående smärta deltog.
Deltagarna fördelades slumpmässigt mellan tre olika grupper där forskarna försökte framkalla:
- tristess
- humor
- ett kontrolltillstånd
För att skapa de olika mentala tillstånden fick deltagarna titta på olika videoklipp. Forskarna mätte sedan deltagarnas trycksmärttröskel, alltså hur mycket tryck som kunde appliceras innan personen upplevde det som smärtsamt.
Mätningarna gjordes på fyra ställen:
- höger och vänster trapezius – musklerna kring nacke och skuldror
- höger och vänster tibialis anterior – musklerna på framsidan av underbenen
Tristess gjorde deltagarna mer smärtkänsliga
Resultatet var tydligt. När deltagarna utsattes för tristess sjönk smärttröskeln på samtliga fyra mätställen.
Det innebar att ett lägre tryck behövdes innan deltagarna upplevde smärta. Forskarna rapporterade dessutom stora effektstorlekar för förändringen.
Det är fascinerande.
Det fanns alltså ingen ny skada i muskeln och forskarna hade inte förändrat vävnaden. Det som förändrades var deltagarnas mentala tillstånd – och samtidigt förändrades kroppens reaktion på ett smärtstimulus.
Och humor gjorde nästan motsatsen
När deltagarna i stället utsattes för humor såg forskarna en förändring åt andra hållet.Smärttröskeln ökade i trapeziusmusklerna på både höger och vänster sida.
Det krävdes alltså ett högre tryck innan stimuleringen upplevdes som smärtsam.
Här var effektstorleken måttlig.
Humoreffekten sågs däremot inte på alla fyra mätställena, vilket är viktigt att komma ihåg.
Studien visar därför inte att ”skratt är smärtstillande” i någon enkel mening. Men den ger ytterligare stöd för att vårt känslomässiga och mentala tillstånd kan vara en del av kroppens reglering av smärta.
Smärta är mer än vad som händer i en muskel
Det här tycker jag är en viktig del av studien.
Vi tänker lätt:
Ont i nacken = något är fel i nacken.
Men smärta fungerar inte riktigt så enkelt.
När kroppen registrerar potentiellt skadliga stimuli skickas information genom nervsystemet. Hur denna information sedan bearbetas och hur stark smärtupplevelsen blir påverkas av flera olika system.
Hjärnan och nervsystemet kan både förstärka och dämpa smärtsignaler.
Forskarna diskuterar bland annat det så kallade nedåtgående smärtmodulerande systemet – nervbanor från hjärnan som kan påverka hur nociceptiva, alltså potentiellt smärtsamma, signaler bearbetas.
Det betyder inte att smärtan är inbillad.
Smärtan är verklig.
Men hur starkt vi upplever den påverkas av mer än bara själva vävnaden.
Varför skulle tristess påverka smärtan?
Forskarna diskuterar flera möjliga förklaringar.
En handlar om uppmärksamhet.
När mycket händer omkring oss riktas vår uppmärksamhet utåt. När vi däremot blir uttråkade finns det mindre som fångar vår uppmärksamhet.
Då kanske kroppens egna signaler får större utrymme.
Tristess är dessutom inte nödvändigtvis samma sak som vila.
Man kan ligga helt stilla och ändå vara rastlös, frustrerad eller mentalt understimulerad.
Det är en intressant skillnad.
Stillhet är inte automatiskt återhämtning.
Humor kan påverka kroppen på flera sätt
Humor och skratt är också intressanta ur ett helhetsperspektiv.
Tidigare forskning har föreslagit flera möjliga mekanismer bakom sambandet mellan humor och smärttolerans, exempelvis uppmärksamhet och distraktion samt kroppens egna smärtreglerande system.
Den aktuella studien kan däremot inte säga exakt varför smärttröskeln förändrades.
Det behövs mer forskning för att förstå mekanismerna.
Men resultaten påminner oss om något viktigt: Det vi känner och upplever mentalt sker inte isolerat från kroppen.
Ett holistiskt perspektiv på smärta
För mig blir den här studien ytterligare en pusselbit i förståelsen av kroppen som en helhet.
När någon har ont behöver vi naturligtvis fundera på sådant som muskler, leder, belastning, skador och sjukdom.
Men bilden kan också innehålla:
stress och återhämtning, sömn, rörelse, trygghet, oro, känslor, social gemenskap, uppmärksamhet, meningsfullhet och vad som händer i livet omkring oss.
Det ligger nära Gaia Healths sätt att se kroppen – som flera sammanlänkade system snarare än isolerade delar.
Det betyder inte att vi ska psykologisera bort smärta.
Men kanske behöver vi ibland ställa fler frågor än bara:
”Var gör det ont?”
Vi kan också fråga:
Hur mår personen runt omkring smärtan?
Kan meningsfull aktivitet vara en pusselbit?
Här blir jag också nyfiken på motsatsen till tristess.
Vad händer när vi gör sådant som engagerar oss?
När vi skrattar med någon, går ut i naturen, träffar människor vi tycker om, arbetar med något kreativt, lyssnar på musik, rör på kroppen eller gör något som känns meningsfullt?
Den här studien visar inte att sådana aktiviteter behandlar smärta, så den slutsatsen ska vi inte dra.
Men resultaten öppnar för ett spännande perspektiv:
Vår omgivning och vårt mentala tillstånd kan vara en del av den miljö där nervsystemet tolkar kroppens signaler.
Det tycker jag är värt att ta med sig.
Men studien har en viktig begränsning
Det här var en studie på smärtfria människor, inte personer med långvarig smärta.
Vi kan därför inte säga att en person med exempelvis fibromyalgi, artros, ryggsmärta eller långvarig nacksmärta skulle få samma effekt.
Forskarna själva lyfter fram att detta behöver undersökas i grupper med klinisk smärta.
Studien mätte dessutom en akut trycksmärttröskel i en kontrollerad experimentsituation. Det är något annat än att leva med kronisk eller återkommande smärta under månader eller år.
Det är en viktig skillnad.
Vad kan vi ta med oss?
Kanske framför allt att smärta är komplext. Kroppen reagerar inte bara på det som händer i vävnaden utan också på hur nervsystemet bearbetar informationen.
Och den bearbetningen sker mitt i livet – tillsammans med våra känslor, vår uppmärksamhet och det som händer omkring oss.
Så nästa gång kroppen värker kan det vara värt att vara nyfiken på hela bilden:
Hur har jag sovit?
Hur stressad är jag?
Har jag rört på mig?
Har jag haft roligt?
Har jag människor omkring mig?
Finns det sådant i vardagen som engagerar mig och ger mig mening?
Inte för att dessa frågor ersätter medicinsk utredning när sådan behövs – utan för att kroppen är större än en enskild muskel, led eller smärtpunkt.
Ibland kan en liten pusselbit finnas på ett helt annat ställe än där det gör ont.
Studien
Gunnarsson H, Agerström J. Boredom lowers, but humor elevates pressure pain thresholds in pain-free humans: a randomized controlled trial. Scandinavian Journal of Pain. 2026;26(1):20260006.
Studien omfattade 114 smärtfria deltagare och publicerades 2026. Tristess sänkte trycksmärttröskeln vid samtliga fyra undersökta kroppsregioner, medan humor höjde den i höger och vänster trapezius. Forskarna betonar att resultaten behöver undersökas vidare hos personer som faktiskt lever med smärta.
Kommentarer